Det är först på 1500-talet man finner de första dokumenterade protesfallen bl a genom de arbeten som publicerades av den berömde franske kirurgen Ambroise Paré, som levde 1517—1590.

Ambroise Paré 1517—1590.

Paré har i sin lärobok "La Opera" från 1579 visar han flera exempel på olika protestyper och hur de skulle hållas fast.
Vad man känner till var Paré den förste som använde både silver och guld överdraget av emalj samt glas och porslin vid framställningen av en ögonprotes.
Parés arbete ledde till en aktiv industriell produktion av proteser, vilket gav god stimulans för glasblåsarkonsten.

Exempel på ögonproteser.	Exempel på ögon och näsprotes.

Under 1500-talet hade Venedig en viss monopolställning, men senare spreds tillverkningen till Frankrike och Tyskland. Det är dock viktigt att känna till att alla glasproteser fram till 1800-talet hade form av tunna skal. Självklart blev det stora problem med passformen om ögonskadan var stor vilket resulterade i ett insjunket utseende och orörligt öga. En del ögontillverkare placerad bomull bakom skalet för att fylla ut hålrummet bättre.
Sedan 1830-talet har Tyskland alltmer framstått som centrum för tillverkningen av glasproteser.
En tysk glasblåsare vid namn Ludwig Müller of Lauscha i Thüringen utvecklade år 1835 en egen metod att tillverka ögonproteser i glas. På 1860-talet bildades Firma F.A.D.Müller Söhne och verksamheten flyttades till Wiesbaden nära Frankfurt där både tillverkning och utbildning ägde rum.
Det var först omkring 1889 som glasblåsare i Tyskland lyckades tillverka klotformiga ögon vilket möjliggjorde att hela ögonhålan kunde fyllas ut. Proteserna tillverkades av kryolitglas genom en avancerad glasblåsningsmetod.
Den tyska tekniken var överlägset bättre än den franska och kom på kort tid att bli den dominerande metoden runt om i världen.

I slutet på 1800-talet gjorde man de första försöken att hitta ett ersättningsmaterial för det sköra glaset.