Nieden och Föhlich var de första personerna som försökte tillverka ögonproteser av syntetmaterial så som kautchuk och celluloid.
Det var fransmannen François Fresneau som upptäckte 1747 att flera växter och träd producerade latex. Kautschuk är äldre benämning för rågummi från gummiförande träd, bl.a. Hevea brasiliensis.

Kautschukprotes från England. Slutet av 1800-talet.

Protetiker, som i modern tid skulle kallas för ansiktsprotetiker, var inte sena att använda det nya formbara materialet, även om färgen inte var idealisk. Genom eftermålning med oljefärger på ytan fick man ett godtagbart resultat. Att använda latex som material för ett konstgjort öga var dömt att misslyckas både av estetiska, kosmetiska och funktionella skäl i en biologisk miljö. Därför har protesen ovan ett konstgjort öga i emalj omgivet av kautschuk.

Att göra ögon i celluloid kunde vara riskfyllt då den var mycket lättantändligt.
Skickliga glasblåsare fick stor spridning över Europa där majoriteten var verksamma i Tyskland och Österrike. Vidare spred sig tekniken till England och USA.

Första och andra världskriget medförde ett stort antal ögonskador efter granatsplitter och antalet glasblåsare i Tyskland, England och Frankrike räckte inte till för att tillgodose behoven. Till detta kom också politiska komplikationer nämligen att fyndigheterna av högkvalitativt kryolitglas hamnade i Östtyskland.
I Ryssland utvecklade man keramer för ögontillverkning. Tyvärr var processen mycket komplicerad och blev inte framgångsrik.

Ett akrylatöga inkorporerat i medicinskt LSR-silikon för en cancerpatient.
Ögat är tillverkat med samma omsorg som till ett normalt ögonskadefall.

Den utlösande faktorn, som drev fram utvecklingen, var Koreakriget och nya effektiva vapen där antalet soldater, främst från USA, med omfattande ögonskador blev så stort att man tvingades att börja experimentera med olika plastmaterial.
De dentala akrylaten, som i färdig polymeriserad form är polymetylmetakrylat, hade redan med stor framgång använts länge inom odontologin och det visade sig att efter smärre modifieringar av en redan välbeprövad teknik var det möjligt att få fram ögonproteser med god estetik, passform och funktion.
Akrylat i den dentala formen består av metylmetakrylat i form av monomervätska och polymetylmetakrylat i form av pulver, vilka blandas samman.
Man får då ett råämne i degform som går att pressa i enkla gipsformar under moderat tryck och värme till en färdig protes. Polymeriseringen skall ske efter ett visst schema för att garantera att slutprodukten är en ren polymetylmetakrylat.
Akrylaterna är lätta att färga och ger då mycket trovärdiga estetiska proteser.

Den flera decennier långa debatten om glas kontra akrylat bör vid det här laget tillhöra historien. Internationellt är behovet av ögonproteser så stort att det kan aldrig tillgodoses av glasblåsarskrået. Om glas vore det enda alternativet för reservdelsmänniskan då skulle sjukvården så som vi känner den idag vara en omöjlighet.
Man måste acceptera att utvecklingen går framåt och det kan mycket väl inträffa att även akrylat i en framtid blir ersatt av ett ännu bättre material.

Standardöga i akrylat. Tillverkat av Mikael Sundström, Anaplastik AB		Några millimeter tjock skalprotes i akrylat. Tillverkat av Mikael Sundström, Anaplastik AB

Framgången för akrylat bygger på en enkel välbeprövad teknik och akrylaterna som protesmaterial i olika tillämpningar är idag ett genomforskat område inom bland annat odontologin med flera discipliner.
Framgången bygger också på ett enkelt faktum, som glasblåsare är mycket noga med att inte nämna, nämligen att ett akrylatöga skapas efter en anatomisk avgjutning av ögonhålan och uppfyller därmed kraven på en specialanpassad medicinteknisk produkt med nästan exakt anatomisk passform efter det utrymme som finns tillgängligt i ögonhålan.

I Sverige krävs idag först en 3 årig högskoletutbildning till tandtekniker och för att uppnå god yrkesskicklighet krävs det ytterligare 1-2 år specialistutbildning. Detta kan ske i Sverige eller England. Den är i Umeå också kopplad till ett magisterexamensarbete för att uppnå högre kompetens.

Glasblåsarutbildningen tar minst 10 år och baseras på ett föråldrat skråsystem. Man startar först som elev i 3 år, sedan efter 6 år som assistent och efter gesällprov anses man vara ögonprotetiker, men har inte eget ansvar utan fortsätter som assistent tills mäster anser vederbörande vara fullärd.

Verkligheten är att merparten eller över 95% av alla ögonproteser, sk. indwelling eyes, oculärproteser, tillverkas i akrylat i hela världen inklusive Norden.