De första stora framstegen inom ansiktsprotetiken gjordes först på 1800-talet och de som bidrog till denna utveckling var bl a Norman Kingsley (USA), Claude Martin (Frankrike), F. Tetamore (USA). De material som användes var fortfarande trä, olika oädla och ädla metaller samt keramik och porslin.

I mitten på 1800-talet gjordes de första landvinningarna av enkla polymerer av vilka naturligt gummi i form av kautchuk gjorde sitt intåg inom odontologin som protesmaterial i kombination med tänder i porslin, vilka hade en naturlig vit färg och form. Det var fransmannen François Fresneau som upptäckte 1747 att flera växter och träd producerade latex. Kautschuk är äldre benämning för rågummi från gummiförande träd, bl.a. Hevea brasiliensis.

Kautschukprotes från England. Slutet av 1800-talet.

Protetiker, som i modern tid skulle kallas för ansiktsprotetiker, var inte sena att använda det nya formbara materialet, även om färgen inte var idealisk. Genom eftermålning med oljefärger på ytan fick man ett godtagbart resultat. Kautschukproteser i munnen tillverkas fortfarande idag för ett fåtal patienter med odefinierad överkänslighet mot moderna plaster.

I början av 1900-talet förnyades intresset för ansiktsproteser på grund av det stora antalet krigsskador från det första världskriget. Material såsom celluloid, kautschuk, naturlig latex och gelatin-glycerinblandningar revolutionerade på sätt och vis ansiktsprotetiken.

Samtliga dessa material hade nackdelar.
Celluloid var mycket lättantändligt.
Kautschuk var svårt att färga och gelatinglycerinprotesernas livslängd var mycket kort, ett par dagar till högst en vecka. Samma gällde för latex.

Andra världskriget drev fram en formlig explosion av nya syntetmaterial, både gummin och plaster av vilka akrylat, även kallat plexiglas, var ett av de viktigaste inom odontologin och ansiktsprotetiken. Akrylat i den dentala formen består av metylmetakrylat i form av monomervätska och polymetylmetakrylat i form av pulver, vilka blandas samman. Man får då ett råämne i degform som går att pressa i enkla gipsformar under moderat tryck och värme till en färdig protes. Akrylateran var lätta att färga för att få trovärdiga estetiska proteser.
Akrylatet är fortfarande idag det vanligaste ansiktsprotesmaterialet i tredje världen.
Merparten eller 95% av alla ögonproteser, sk. indwelling eyes, tillverkas i akrylat i hela världen.

Exempel på orbitaldefekt. Visas med tillstånd © Anaplastik AB		Samma patient men med akrylatprotes. Visas med tillstånd © Anaplastik AB

---

---