Vem var först med att återskapa ett medfött eller en förvärvad defekt i ansiktet med hjälp av en protes är mycket oklart. Det finns indicier, exempelvis arkeologiska fynd och historiska dokument, som skulle kunna tolkas som att man redan mycket tidigt började tillverka artificiella näsor, ögon och öron.
Det kan därför knappast var en överdrift att påstå att människan i alla tider försökt dölja en missbildning i ansiktet. En missbildning eller defekt i ansiktsregionen stämplar snabbt bäraren som annorlunda och kan väcka anstöt. Handikappet stör en viktig del av kroppspråket och kan medföra att den handikappade isolerar sig från omvärlden.
Kunskapen och skickligheten i att använda material som fanns naturligt till hands är självklar och hade ingen direkt koppling till en kroppskada i ansiktsregionen utan kunde bestå av ceremoniella masker vilka användes i religiösa riter.
Ett exempel, till vänster, är denna mask i trä, hjorthorn med inläggningar av snäckskal för att föreställa mun och ögon.
Man var inte heller rädd att bearbeta hårda och mycket sega material som ritualmasken till höger visar tillverkad i jade från 600-talet e.Kr. Centralamerika.
